Domstol: fastighetsägare delansvariga för hälsoskador av mobilbasstationer

En tysk domstol har i ett nyligen avgjort ärende klargjort att fastighetsägare som hyr ut plats för basstationer och mobilmaster påtar sig ersättningsansvar för hälsokonsekvenser av verksamheten. Även om strålningen är lägre än gällande referensvärden från myndigheterna, innebär det inte att fastighetsägaren inte har ansvar för hälsomässiga negativa följder. Enligt Björn Gillberg gäller samma ansvarsprinciper även i Sverige.

Det aktuella ärendet, som avgjordes i Tingsrätten i Münster, Tyskland gällde  kommun som ville säga upp ett uthyrningsavtal med en mobiltelefonoperatör om placering av basstationer. I domen, som avvisade kommunens krav på uppsägning av ett hyreskontrakt för mobilbasstationer, klargörs att fastighetsägare som hyr ut plats för mobilmaster eller basstationer är ansvariga tillsammans med telekomoperatörerna för eventuella skador som verksamheten kan komma att orsaka.

Advokat Krahn-Zembol, som företrädde kommunen kommenterar domstolens beslut på följande sätt:

”Eftersom även officiella organ som Europaparlamentets forskningstjänst (STOA) påpekar att gränsvärdena för elektromagnetisk strålning är för höga med minst en faktor 10, tar ägaren en ansvarsrisk när han eller hon ingår ett avtal med en operatör av ett mobiltelefonsystem i detta avseende.

Hittills har dessutom nästan 1 000 vetenskapliga studier, av sammanlagt mer än 1 600 vetenskapliga studier om mobiltelefoni, visat att biologiska effekter och skadliga effekter uppstår vid svagare strålning än de sedan länge föråldrade gränsvärdena i 26:e BImSchV . (Förordning 26 om elektromagnetiska fält/Tyskland). Även telekomoperatörerna har därför i åratal i sina årsredovisningar varnat sina aktieägare för ytterligare statlig reglering på området.

Bör avsätta medel för ansvarsrisken

Advokat Krah-Zembol fortsätter:

Dessutom har de systemansvariga själva försäkrat sig för jämförelsevis låga ansvarssummor. Om kommunerna ändå skulle ingå ett avtal måste de fråga sig om och i vilken utsträckning de måste avsätta medel ur den kommunala budgeten för denna ansvarsrisk. Det hela påminner om det omfattande (och till och med lagliga) undantaget för kärnkraftverksoperatörer, som endast skulle vara ansvariga för upp till 250 miljoner euro även i händelse av en allvarlig olycka (GAU). (…)”

Gränsvärdena skyddar inte mot ansvarskrav

Vidare konstaterar advokaten att enbart det faktum att gränsvärdena följs innebär det inte att man undanröjer skadeståndsansvaret:

”Även om telekomoperatörer upprepade gånger hävdar att de följer gränsvärdena när de driver sina anläggningar, utesluter detta inte på något sätt ansvar från deras sida eller från fastighetsägarens sida. Tvärtom har förbundsdomstolen (i Tyskland) upprepade gånger förklarat att producenter eller verksamhetsutövare inte kan befria sig själva genom att hänvisa till att de officiella gränsvärdena följs om de känner till eller borde ha känt till ytterligare skadliga effekter etc.. Detta är uppenbart redan i dag, eftersom även majoriteten av vetenskapliga studier visar på ytterligare effekter och skadliga effekter trots att strålningen är lägre än gränsvärdena.

Eftersom till och med chefen för kontoret för teknikbedömning vid den tyska förbundsdagen, prof. A. Grunwald, har påpekat att det är oansvarigt att införa ny teknik med betydligt högre frekvenser utan föregående utredning av konsekvenserna, är detta också ett tecken på en inte obetydlig ansvarsrisk.”

I det aktuella fallet klargjorde domstolen även att kommunen är avtalsansvarig i 30 år. Fastighetsägare måste därför också ansvara för alla nya faror och risker, som kan förstärkas ytterligare genom framtida uppgraderingar och ny mobiltelefonteknik.

Samma ansvar för fastighetsägare i Sverige

Björn Gillberg vid Miljöcentrum har i många år påpekat det solidariska ansvar som uppstår för fastighetsägare som hyr ut plats för mobilmaster och mobilbasstationer. Han har tidigare drivit flera framgångsrika skadeståndsärenden gentemot miljöstörande verksamhetsutövare:

– Det är samma princip som gäller i Sverige. Det är min uppfattning att i dessa fall är såväl teleoperatören och fastighetsägaren solidariskt ansvariga för skador till följd av verksamheten enligt gällande skadeståndsrätt i miljöbalken. Det gäller även skadestånd för sänkta fastighetsvärden när man kan påvisa att närboende drabbats av sänkta fastighetsvärden på grund av verksamheten. Samma princip gäller även för exempelvis vindkraftverk.

– Skadeståndet är strikt, det vill säga ersättningsskyldighet föreligger även om gällande villkor, gränsvärden etc. efterlevs. Nuvarande skadeståndsrättsliga regler kom till genom våra processer på 70-, 80- och 90-talet då några av våra processer vandrade genom hela rättssystemet och domsluten kom att kodifieras genom ändring av dåvarande lagstiftning.

Fastighetsägare ofta omedvetna om ansvaret

Fastighetsägare bör enligt organisationen Diagnose-funk informeras om de gällande ansvarsförhållandena.  De  allra flesta torde vara omedvetna om det skadeståndsansvar de påtar sig när de upplåter plats för mobilbasstationer eller mobilmaster.

Potentiella hyresvärdar av en tomt/fastighet bör i varje enskilt hyresavtal se till att hyresgästen (telekomoperatören) accepterar att ta på sig ansvaret för alla skadeståndsanspråk till ett obegränsat belopp exempelvis enligt nedanstående formulering:

”Hyresgästen ska hålla hyresvärden [kommun, församling, bostadsbolag…] skadeslös för alla krav från tredje part som uppstår i samband med byggandet, driften eller nedmonteringen och i övrigt i samband med användningen av den hyrda egendomen.”

Källa: https://www.diagnose-funk.org/aktuelles/artikel-archiv/detail?newsid=1846

Referenser:

[1] I domen från delstatsdomstolen i Münster, AZ: 08 O 178/21, står det på sidan 11, andra och tredje stycket: ”I den mån käranden vill härleda den egna ansvarsriskens oöverskådlighet ur den omständigheten att han vid tidpunkten för avtalets ingående inte visste att han i det yttre förhållandet själv var ansvarig som ansvarig för tillståndet, kan han inte vinna framgång med detta. I egenskap av offentligrättsligt företag måste käranden som kommun ha varit tillräckligt medveten om sin egen tillstånds-störning. Detta innebär inte att svaranden skulle ha en eventuell informationsskyldighet som den inte uppfyllde, vilket käranden hävdar. Den eventuella bristen på kunskap om sitt eget ansvar beror på eget fel och inte på svarandens fel.

[2] Återförsäkrare varnar sina kunder för att försäkra mobiltelefonoperatörer mot EMF-skador – skadan är inte beräkningsbar. https://www.diagnose-funk.org/655, https://www.diagnose-funk.org/1412

[3] STOA-studien från Europaparlamentets forskningstjänst, juli 2021 på https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2021/690012/EPRS_STU(2021)690012_EN.pdf

[4] I Ericssons årsredovisning står följande om risker för Ericsson förenat med nya resultat om skadliga hälsoeffekter av strålningen från Ericssons utrustning:

”5.3 Eventuella hälsorisker som är förenade med elektromagnetiska fält inom radiofrekvensbandet kan medföra olika produktansvarsanspråk samt leda till lagändringar.

Mobiltelekombranschen påverkas av påståenden om att mobiltelefoner och annan utrustning som genererar elektromagnetiska fält inom radiofrekvensbandet kan utsätta individer for hälsorisker… Upplevda risker eller nya vetenskapliga rön om skadliga hälsoeffekter av mobiltelefoner och mobiltelefonutrustning kan emellertid påverka Bolaget negativt genom minskad försäljning eller rättsliga processer.”

[5] I den dom som meddelades av regionaldomstolen i Münster står det på sidan 11, tredje stycket: ”I den mån käranden baserar den enligt honom orimliga ansvarsrisken på en partiell begränsning av svarandens ansvar, leder inte heller detta till något annat resultat.”

[6]  BGHZ 81, 199, i detalj även Krahn-Zembol, ”Deutschland: Produkthaftungsrisker bei EMF-emittierenden Anlagen und Geräten”, Produkthaftpflicht international 6/93, s. 204-210.

[7] Särskilt för kommuner som har för avsikt att ingå ett avtal med en systemansvarig bör det påpekas att regiondomstolen i Münster i sin dom konstaterade att det inte finns något skäl för uppsägning i det faktum att de mer omfattande möjliga hälsoriskerna under gränsvärdena i 26:e BImSchV inte var tillräckligt uppenbara för kommunen när avtalet ingicks. På sidan 12, sista stycket och sidan 13 ovan i domen står det således: ”Klaganden är i egenskap av offentligrättsligt bolag ju inte en privatperson som är i särskilt behov av skydd. Enligt egen utsago har diskussionerna om eventuella hälsorisker från mobilradioinstallationer inte bara varit offentliga i många år, även om gränsvärdena i 26:e BImSchV följs, utan ”vetenskapligt grundade tvivel” var kända redan innan avtalet ingicks. I detta avseende måste den klagande kommunen tillåta att dess borgmästares kunskaper vid den aktuella tidpunkten tillskrivs den. Risken för en felaktig bedömning av de politiska konsekvenserna av det beslut som käranden fattat hör till dennes eget ansvars- och riskområde, som denne inte kan överföra till svaranden som avtalspart genom informationsskyldighet.”

[8] Gem. Merkur.de, 08.08.2020; https://www.merkur.de/lokales/weilheim/weilheim-ort29677/5g-telekom-wehrt-sich-gegen-oedp-brief-90022476.html.   (Publicerad på tyska med förhandstillstånd av advokat W. Krahn-Zembol)