Elektromagnetisk fält kan öka risken för cancer. Såväl strålning vid lägre frekvenser (kraftledningar, transformatorer mm) som mikrovågsstrålning (mobiltelefoner, mobilmaster, trådlösa datanätverk mm) har bedömts som ”möjligen cancerframkallande”, klass 2B av WHO:s cancerforskningsinstitut IARC. Nu år 2020 anser allt fler forskare att beläggen är så starka att mikrovågsstrålning (eller radiofrekventa fält) från mobiler, WiFi, basstationer mm bör klassas som ”cancerogen för människa”, klass 1.
Upprepade undersökningar visar att mobilanvändare löper ökad risk för elakartad hjärntumör (gliom) och tumör på hörselnerven (akustikus neurinom). En del studier visar även ökad risk för tumör på spottkörteln. En undersökning har även visat att långtidsanvändning ökar risken för leukemi. Barn och ungdomar löper högre risker än vuxna användare.
Forskning har även visat upprepade gånger att personer som bor i närhet av mobilmaster, radio/TV-master och kraftledningar, liksom de som exponerats mycket i sin arbetsmiljö, löper ökad risk för cancer.
Forskning genomförd i laboratoriemiljö har visat cancerogena och cancerfrämjande effekter på djur och på celler. Strålningen kan skada DNA, bilda fria radikaler samt påverka andra ämnen som har betydelse för canceruppkomst. Under åren 2016-2019 har två stora djurstudier oberoende av varandra visat att mikrovågsstrålning från mobiltelefoner och basstationer ökar tumörförekomsten i djurförsök (NTP och Ramazzini).
Beläggen för cancerrisker är nu så tydliga att strålningen borde klassas som ”cancerogen för människor” klass 1, i samma klass som asbest exempelvis. Läs mer här
Domstolar i Italien har även bekräftat samband mellan individers användning av mobiltelefon i arbetet och uppkomst av hjärntumörer.
Drygt 70 enskilda undersökningar visar att mikrovågsstrålning som används i trådlös teknik skadar cellers DNA. 49 undersökningar visar DNA-skador av lågfrekventa fält. Läs här
IARC:s cancerklassning av mobiltelefonstrålning 2011.
Komplett bedömning, monograf 102
IARC:s cancerklassning av lågfrekventa fält 2002